Lite Sarek, lite Rapadeltat och mycket regn 2009

1992 gjorde min bror Owe och jag några dagars vandring i Sarek. Även 1993 var Owe och jag några dygn i Sarek, men det blev inte riktigt som vi tänkt på grund av alltför mycket regn. Nu, augusti 2009, tänkte min son Pelle och jag göra ett nytt Sarek-försök i området kring Rapadalen.

Vi startar onsdag kväll den 22 juli med nattåget till Murjek och

Vi tar bussen till Kvikkjokk som

kommer fram till Murjek tidigt på torsdagsmorgonen.

gör en halvtimmes uppehåll i Jokkmokk

Framme i Kvikkjokk äter vi lunch på fjällstationen och går sedan till helikopterplatsen. Därifrån flyger vi vid halvtretiden över Rapadeltat (bilden till höger är tagen tidigare under flygningen) och förbi fjällstugan vid Aktse.

Vår tanke är vi skall vi skall slå läger straxt innanför gränsen till Sarek, norr om fjället Bassoajvve. Tanken är att vi skall låta tältet stå fyra nätter på samma plats och därifrån göra dagsutflyckter.

När vi kommer lite högre upp blir dimman allt tätare. Piloten flyger så nära marken han kan och så nära den tilltänkta landningsplatsen som möjligt. Men vi kommer inte ända fram utan får landa c:a två kilometer tidigare. När vi väl landat är helikoptern helt omsluten av dimma och piloten säger att han får väl ta fram kaffepannan så länge eftersom han inte får flyga i dimma.

Vi tar vår packning och börjar gå. Efter en dryg timma hör vi att helikoptern startar.

Målet är gå till den tilltänkta tältplatsen men det börjar regna. Efter en stund regnar det så kraftigt att vi inser att det är bäst att sätta upp tältet för natten. Om vi tältar innanför eller utanför gränsen till Sarek är oklart. Tanken är att vi går vidare nästa dag.

På bilden till höger håller Pelle på och lagar mat kl 21:30. Det regnar så kraftigt att det inte går att vara utomhus och laga mat.

stugan vid Aktse.

Dimman ligger tung kl 7 på fredagsmorgonen

Det regnar mest hela dagen men halv tre på eftermiddagen är det lite uppehåll så vi passar på och laga mat utomhus. Det börjar regna igen men Pelle har tröttnat på att ligga och läsa i tältet så efter maten ger han sig iväg på en liten vandring.

På fredagskvällen kommer vi fram till att vi på grund av det förskräckliga regnandet måste ändra våra planer. Dels börjar prylarna bli blöta och dels har vi bara ett par dagar kvar i fjällen. På måndagen kl 11 skall helikoptern hämta oss. Vi beslutar att gå till fjällstugan Aktse. Det innebär att vi måste komma i kontakt med helikopterbasen för att ändra hämtningsplats till Aktse. Där vi tältar finns dock ingen mobiltäckning.

Frukost

lördag kl 6

Straxt efter kl 7 startar vi vandringen mot Aktse-stugan

Efter en dryg timme ser vi ut över Rapadeltat och får då också mobiltäckning och kontakt med helikopterbasen så att vi kan ändra hämtningsplats.

Passar på att vila lite samtidigt som jag njuter av utsikten

Efter ytterligare en halvtimme kan vi "titta ner på" Aktse-området och omkring kl 11 är vi framme vid fjällstugorna

Det är gott om rallarrosor

Framåt lördagskvällen går vi över till Länta för att köpa nyrökt fjällröding och glödkakor (ett slags tunnbröd). När Pelle kommer i samspråk med fru Länta (bilden nedan) visar det sig att hon är uppväxt i Småland.

Redan i början av 1800-talet etablerade sig familjen Länta i Aktse. För att göra en lång historia kort så såldes så småningom en del av hemmanet till Naturskyddsföreningen och senare en liten del till Svenska Turistföreningen. Fortfarande brukar familjen Länta sitt hemman och bor en stor del av året där (resten av året bor man i Kvikkjokk).

Jag framför Länta-gården med Skierffe-klippan i bakgrunden

Fisken smakar underbart

Kvällsbild med utsikt mot Tjahkkelij

På söndagsmorgonen är det fint väder och vi beslutar oss för att gå upp på Skierffeklippan (vet inte varför man stavat Skerfe på skylten). Skierffeklippan, som syns på högra bilden, stupar brant nästan 700 m.

Efter c:a två timmars vandring når vi kl 11 gränsen till Sareks nationalpark.

Nu, kl 12, börjar det kännas dags för lite mat. Då upptäcker Pelle, när han bytte till stora ryggsäcken, att han glömde flytta över maten. Vad göra? Tja, har vi kommit så här långt så får vi väl försöka genomföra det hela utan mat. Jag har lite choklad i fickan.

Straxt efter kl 13 når vi toppen på klippan och har en magnefik utsikt över Rapadalen och Sarekfjällen

Pelle spinger tillbaka till stugan medans jag tar det lite lugnare och tar en och annan bild.

Här vid denna sten finns en gammal offerplats

Precis när jag straxt innan kl 17 är tillbaka vid fjällstugan ser jag en ambulanshelikopter lyfta. Det visar sig vara en tysk flika med hjärtproblem som skall flygas till Umeå.

När jag kommer tillbaka till fjällstugan har Pelle sedan länge ätit. När jag ätit går jag och lägger mig för att vila. Jag får då en kraftig frossa som håller i sig ett par timmar. Antagligen beror den på att jag tagit ut mig genom en ansträngande vandring i åtta timmar utan mat. Men efter ett par timmar känns det bättre.

Kl 11 på måndagen hämtar helikopterna oss för transport till Kvikkjokk. En sträcka som för mig skulle ta två dagar att gå är avklarad på några minuter.

Efter att ha ätit lunch på fjällstationen går vi för att titta på den brusande älven.

Fram på eftermiddagen är det dags att påbörja resan hem och samtidigt summera ytterligare en fjällvistelse. Som så ofta blev det lite för mycket regn, men sammantaget blev det ändå en trevlig upplevelse.

Under tiden vi väntar på bussen passar jag på att gå in en stund i Kvikkjokk kapell.

Tillbaka till föregående sida