Första fjällvandringen, 1992

Det blev en rivstart för mig skulle man kunna säga. Det var inte frågan om någon liten promenad i Dala- eller Jämtlandsfjällen utan rakt in i det mest alpina vi har i Sverige, Sarek. För mig var även resan till Lappland en upplevelse eftersom jag aldrig tidigare hade varit där.

OBS! Dessa bilder är tagna med en ganska enkel kamera, så bildkvaliten är därefter.

Den 2 augusti 1992 kl 8:00. Framme i Kvikkjokk kl 23:00

Owe vid helikoptern den 3 augusti kl 10:30

Owe vid polcirkeln

Bild från helikoptern straxt efter start

Vi flög helikopter från Kvikkjokk till gränsen mot Sarek, klev av och bestämde en plats där vi skulle bli upphämtade fem dagar senare. Även den platsen utanför nationalparken eftersom man normalt inte får flyga i nationalparkerna.

Helikopterturen tog 10 minuter

När vi efter en knapp halvtimme går över Kåbrekjåkåtj är vi inne i nationalparken Sarek

Vi startar vandring kl 11

En första lite paus. Ryggsäcken väger trotts allt drygt 24 kg

Owe under nästa lilla rast

Matrast kl 15:00 - 16:40 vid Njoatsosvágge. Här äter jag makaroner och bacon. Regn.

Vi anländer till vår första tältplats kl. 18:30. Vi reser tältet och lagar kvällsmat. Lite regn. Det brusar från forsar runt omkring. Först straxt innan kl 23 kryper vi ned i sovsäckarna. Kl 5 börjar det regna och vi blir liggande kvar i sovsäckarna till kl 9:30. Det regnar fortfarande när vi äter frukost. Först kl 13 kommer vi iväg och det regnar fortfarande.

Den här dagen, tisdag, regnar det mycket och ihållande. Det är min första fjällvandring och jag har ännu inte fått in snittsen på hur man ventilerar så att man inte blir sjöblöt från insidan. Detta innebär att jag är jätteblöt, men det går ju inte att byta om i hällande regn. Går och längtar efter en utskjutande klippa som vi kan krypa in under och byta om. Plötsligt uppenbarar sig en sådan och här blir vi kvar mellan kl 16:00 och 17:30

Jag fikar i skydd av klippan

Kl 19:30 kommer vi fram till sjön Lulep Njoatsosjávrre. Sjön ligger på en höjd av 864 m. Det har blåst hela dagen men när vi kommer fram är sjön spegelblank och jag säger "Oj, här var det vackert och skönt så här skulle man kunna stanna två nätter." Inte för att vi har tid till det, men det var känslan jag fick.

Vattenfall intill fikastället

Men när vi börjar sätta upp tältet börjar det åter blåsa, men från motsatt håll mot tidigare. Och nu visar det sig att vi på grund av dalens utforming ligger mitt i "vindögat". Vinden tilltar allt mer under natten och som framgår av bilden säkrar vi tält och tältlinor med stenar. Som tur är har jag med en extra kraftig tältlina som vi använder som extra säkring. Svårt att avgöra hur mycket det blåser, men när det var som värst gick det bra att luta sig mot vinden utan att trilla omkull framåt. Jag sover inte en blund på hela natten och när det är som värst känns det bättre att vara ute.

Fram på morgonen letar vi upp en stor sten och sätter oss bakom den och intar frukost

Efter frukost börjar vi undersöka om det finns något ställe där vi kan vada över Njåtjosjåkkå, men konstaterar att vi måste fortsätta på denna sida i förhoppning om att kunna vada över längre fram.

Owe vid en glaciärkant

Ett mäktigt vattenfall vid den andra sjöänden

Under vår rekondonseringstur är det uppehållsväder och kl. 15:30

är vi tillbaka vid vår tältplats.

Nu börjar det regna, så det blir att äta middag, packa ihop tält och prylar under regn. Kl 17:15 börjar vi vandringen till andra änden av sjön.

Här en bild av mig när jag för andra gången denna dag tar mig fram genom stenbumlingarna. Extra besvärligt när stenarna är hala på grund av regn. Till sist tittar solen fram lite grand.

Kl 19 är vi framme vid tältplats nummer tre. När vi lagom fått upp tältet börjar den regna igen, men regnet blir kortvarigt. Det är en fin tältplats vi hittat och Owe passar på och tvätta sig lite inför sänggåendet.

Somnade c:a kl 23, vaknade kl 3 på natten men somnade om. Vaknade åter kl 5 och steg upp kl 5:30. Sol och blå himmel.

Efter frukost kl 6 och lite "reklam- fotografering" (Tanken var att visa att tidningen Kristdemokraten även var spridd i Lapplandsfjällen. Naturligtvis var det hela bara på skoj) började vi packa ihop kl 8. Kl 9 går vi den korta vägen till vadplatsen.

Under natten har jag oroat mig mycket för mitt första "riktiga" vad. Med "riktigt" vad menar jag att man tar av sig stövlar, sockor och byxor och sätter på sig ett par gymnastikskor (för att skydda fötterna mot vassa stenar).

Jag förbereder mig för vadet.

Efter några timmars vandring tar vi lunchrast 12:30 - 14:00. Owe tar vatten till "te på maten".

En liten renhjord

Det här är snöfältet som såg på den tidigare bilden (tre bilder upp). Den lilla figuren på snöfältet är Owe som är i färd med att trampa upp spår. På bilden ser det hela ganska plant ut men i själva verket var det ganska brant, det var därför Owe först trampade upp ett spår.

Jag genomför vadet, som visar sig vara ganska enkelt eftersom vattennivån är 10-15 cm lägre än kvällen innan. När vi kl 10 är klara med vadet börjar det småregna.

Utsikt från lunchplatsen. Vi skall vandra över därborta där man ser det stora snöfältet. Passagen ligger på 1120 m enligt kartan. Eftersom sjön ligger på 875 m så är det en stigning på 245 m. Inte så mycket, men med 24 kg packning känns det ändå.

Äntligen är vi uppe och kan ta en fika innan vi kl 18 går vidare. Här en återblick på dalen som vi nu lämnat.

Kl 21 hittar vi till sist en tältplats på 960 m

När vi tittar ut från tältet på fredagsmorgonen ser vi en massa renar.

Vi packar ihop och beger oss i väg mot platsen vi bestämt att helikopterna skall hämta oss på i morgon, lördag. Vi måste över ännu en fors och vi letar ganska länge efter ett ställe där vi kan gå över med stövlarna på. Till sist lyckas vi göra det med "nöd och näppe".

Efteråt tycker jag att det hade varit enklare att genomföra ett "riktigt" vad eftersom det var på gränsen att det var så djupt att stövlrna inte räckte till.

Den blir sen kvällsmat och först kl 23:30 kryper vi ned i sovsäckarna.

Efter vadet är skorna blöta, här på tork

Renarna gick ganska nära tältet

Nedanför vår rastplats ligger Tarraluoppalstugorna. Ett tag känner jag mig frestad att sova i en stuga, men det tycker Owe är fusk. När vi kommer fram till stugorna, som ligger utanför Sarek, ser jag en affisch som beskriver det fantastiska Sarek men påpekar samtidigt att det inte är något för nybörjare. Jag säger då till Owe "det sa du aldrig till mig". "Nej, då hade jag ju inte fått med dig hit" blir hans svar.

Owe på hängbron som går över till nationalparken Padjelanta. Jag gick aldrig över bron och det skulle ta 20 år innan jag kom att besöka Padjelanta.

Vi slår upp tältet mitt på en liten led och roar oss därför på kvällen med att stoppa ned lite buskar så att vi avleder eventuella nattvandrare.

Lördag kl 10:10 kommer helikoptern och hämtar oss

Vi har hanska gott om tid. När nu solen skiner för en gångs skull och vi hittar en skön slänt tar vi middagspaus i hela tre timmar. Detta var nog den skönaste stunden på hela vandringen.

Owe i skön middagsslummer

Ett sista litet vad innan vi når platsen för helikopterhämtningen

Karta med färdsträckning och tältplatserna markerade. En ganska kort tur, men lagom för en nybörjare.

Tillbaka till föregående sida