Borkan 1995 - 2001

En knapp mil väster om Kittelfjäll ligger Borkan, vid västra änden av Borkasjön. Under åren 1995-2001 besökte jag detta ställe sju gånger, två gånger med min bror Owe, en gång med Owe och hans dotter Elin och fyra gånger med olika familjemedlemmar. Redan 1993, när Owe och jag kom från en fjällvandring, sov vi över i Borkan på vägen hem (se i slutet av Fjällvandring 1993).

Vi lånade/hyrde Kicki och Dan Lindahls stuga och gjorde dagsutflykter i fjällen, men även till Saxnäs och Norge. En del av det som berättas här hör definitivt hemma i kategorin fjällvandring, även om det bara är "över dagen". Men en del är mer av kategorin allmänna utflykter, men eftersom de är så intimt förknippade med Borkan-vistelserna så tas det med här ändå. Här är bilder, av skiftande kvalité, och berättelser från dessa trivsamma dagar.

Owe och jag i Borkan med omgivningar i slutet av septemper 1995

Bror Owe och jag hade väl funderingar på en fjällvandring, liknande 1992 och 1993, men kom fram till att vi denna gång skulle ta basläger i Kicki och Dans hus i Borkan. Lördagen 23 september bilade vi till Borkan.

På söndagen ger vi oss ut på en liten fjällvandring. 5-6 kilomter från stugan finns ett fjäll Daunentjakke med en topp på 1291 m öh. som blir vårt mål. Eftersom huset ligger på c:a 530 m ö h så blir det en stigning på 760 m.

Vi hinner knappt börja vandringen innan det börjar snöa.

Owe

Jag

Under vandringen mot toppen tilltar snöande allt mer (syns inte så bra på bilderna) och sikten blir alltmer begränsad. När vi bedömer att vi inte har så långt kvar till toppen tar vi av oss ryggsäckarna och lägger dem vid en sten. Som framgår av nedanstående bilder tar vi oss till toppen, tror vi i alla fall.

Vi börjar nedstigningen och försöker hitta tillbaka till ryggsäckarna. Kanske inte helt smart att ta av dem i snöovädret, men det kändes otympligt att ha dessa på i slutet av toppbestigningen. Efter ha gått en stund konstaterar vi att vi nu borde ha varit framme vid ryggsäckarna, men det är vi inte. Dags att ta fram kompasserna tyckte Owe (varför hade vi dem i fickan?). Nu kan vi konstatera att vi gått åt rakt motsatta håll mot vad vi borde. (I själva verket var vi på väg mot ett stup, men det visste vi inte då.) Efter en stunds letande hittar vi äntligen ryggsäckarna och kan fortsätta till stugan. Lärdom: Tidigare hade jag bara hört talas om hur lätt det är att gå vilse om man inte har fasta orienteringspunkter, nu fick jag uppleva det i verkligheten.

På måndagen är det solsken och vackert. På fjället Daunentjakke ligger det nu ett tunnt lager snö men på vägen utanför stugan syns inget av gårdagens snöoväder.

Vi åker bort till Kittelfjäll för att gå upp på berget Kittelfjäll. Vi startar vandringen uppåt vid Kittelfjällsanläggningen.

Vi startar vandringen uppåt vid Kittelfjällsanläggningen.

Och marken glöder i höstens färger

... tar istället en fika.

En bit upp på fjället har vi en fin utsikt

Efter ett tag tycker vi att stället vi valt att gå upp på är allt för brant och ...

Det blev en kort fjällvistelse denna gång och redan på tisdagen den 26 september styr vi mot Stockholm. När vi lämnar Borkan ser vi Daunentjakke på andra sidan Borkasjön.

Borkan i början av augusti 1996

Rode, Emil och jag är på semester hos Owe och Berit på deras sommarställe i Böda, på Öland. När vi varit där några dagar beslutar Owe och jag oss för att göra en fjälltur men eftersom ingen av oss tycker sig ha kondition för en "riktig" vandring lånar vi Kicki och Dans stuga i Borkan. Onsdag den 31 juli åker vi till Stockholm, dvs Hässelby respektive Tyresö. Torsdagen den 1 augusti åker vi vidare till Lappland och Borkan.

Böda, Öland

Halvvägs upp på berget finns ett gammalt Sameviste

Nu smakar det bra med fika

Eftersom regnet "hänger i luften" fredagen den 2 augusti så känner vi bara för en kortare vandring. Från byn Fättjaur går vi upp berget Valerevardo.

Kanske är det överdrivet att kalla Fättjaur för by, det är bara 2-3 hus. En gång i tiden hade Lewi Pethrus en stuga där.

Skafferiet hade Samerna på stolpar för att djuren inte så lätt skulle komma åt maten.

Toppen på berget är mycket flack och bara 885 m ö h.

Tyvärr är vädret inte bättre på lördagen så vi beslutar "testa" vägen mot Norge. Det är c:a 5 mil från Borkan till gränsen.

Det här fina vattenfallet ligger en bit innan gränsen till Norge

Vi åker c:a 3,5 mil in i Norge

Och så är vi tillbaka i Lappland och Sverige

Vägen fram till Norska gränsen består av en halvdålig grösväg, men när man kommer över på den norska sidan är den bredare och asfalterad. Är det oljepengarna som gör skillnaden?

I skogen syns gränsmarkeringen

På tillbakavägen stannar vi till vid det fantastiska vattenfall vid Unkervatnet

Nu, söndag, verkar vädret bli lite bättre så idag får det bli en liten vandring.

Vi startar från Storviksbergen, halvvägs från Borkan till Kittelfjäll, och knallar upp mot berget Kittelfjäll (syns i bakgrunden i bilden till Vänster). I början är det mycket brant men detplanar snart ut och vi vandrar i myrmarker.

Tanken är att vi den här vägen skall ta oss upp på toppen av Kittelfjäll, men vi vänder innan vi når dit.

När vi ligger på sluttningen och fikar ser vi hur regnbyarna drar fram över fjällsidorna, men med några hundra meters marginal klarar vi oss.

Owe på Kittelfjällets sluttning tittande bort mot Daunentjakke

Måndag är det lite bättre väder så nu kanske önskan om att få bestiga Daunentjakke-toppen i vackert väder kan uppfyllas.

När vi nu når toppen kan vi konstatera att det vi i förra årets snöoväder trodde var toppen inte var det, men höjdmässigt skiljer det bara någon meter och den riktiga toppen ligger några meter längre in.

Borkasjö från toppen

Det är fin utsikt från toppen

Jag med Daunentjakke-toppen i bakgrunden

Borkan i september 1996

Efter Owe och min vistelse i Borkan känner jag att detta är något som jag skulle vilja dela med min fru Rode. Sagt och gjort, vi gör upp med Kicki och Dan om att hyra stugan redan i slutet av september 1996.

Den 19 september åker Rode, Emil och jag till Borkan

Vattenhämtning

Emil hittar en märklig sten, verkar bearbetad

Vandalen Emil i farten

Frukost i stugan fredag den 20 september

Första fjällvandringen för Emil och Rode

Fikadags

Vi nöjer oss med att gå till foten av Daunentjakke

Nåja, trädet var ruttet vid marken

På lördagen går vi, precis som Owe och jag gjorde förra året, från byn Fättjaur upp på berget Valerevardo.

Rode och Emil vid samevistet och ...

Emil önskar få se renar men vi har inte sett till under vår norrlandsvistelse, men så plötsligt kommer en liten renhjord på kalfjället.

Så är vår korta fjällvistelse slut och på söndagen bär det hemåt

... Emil och jag

Emil blir jätteglad och springer iväg mot renarna, vilka naturligtvis springer iväg.

September 1997

Torsdag den 11 september 1997 åker vi, Rode, Emil och jag, åter till Borkan för några fjälldagar. Nåja, det blev inte bara fjällvandring. Vi inleder med en liten tur på Valerevardo på fredagen. Nu har man renoverat en liten "stuga" vid det gamla samevistet så där tar vi en fika på vägen upp mot toppen.

Väl hemkomna till stugan vill Emil prova fiskelyckan

Rak och fin väg i Norge

Får väl vara tacksam att denna, som också fanns på stranden, inte plockades med hem.

Även om toppen är flack, så finns det ett imponerade toppröse

Lördag den 13 september styr vi mot Norge och stannar naturligtvis vid det vackra vattenfallet som ligger straxt innan gränsen.

Första gången Emil är i Norge har han nog ingen tanke på att så småningom gifta sig med en halvnorsk jente.

Rode plockar ?? (kan det vara sten?) vid Unkervatnet

Medans Emil roar sig på helt annat sätt

Kan vi nå toppen på Daunentjakke idag, söndag?

Blåbärsfingrar

Lite fika/mat

Nja, även i år blir toppen lite för tuff för Emil

Lite närmare toppen, men en bra bit kvar

Måndag morgon och hemfärd, men Daunentjakke ligger tryggt kvar till nästa gång

Även hemfärden bjuder på vackra vyer

Borkan och Marsfjället augusti 1998

Söndag den 9 augusti 1998 åker Owe, hans dotter Elin och jag till Borkan. Med på resan är även Owe´s hund Rambo. Vi inleder traditionsenligt med att på måndagen gå upp på Valerevardo.

Elin, Rambo och jag på Valerevado

En skön fika i skönt väder

Tisdag den 11 augusti åker vi till Marsliden, c:a 10 mil från Borkan. Vi vandrar upp i Marsfjällen med avsikt att nå högsta toppen av Marsfjället, 1590 m ö h.

Vi hittar hjortron på vägen upp

Dit upp vill vi ...

... och äta middag. Sedan börjar vi vandra mot toppen.

...... men tittar vi uppåt ser vi att toppen nu är insvept i moln. Vi tvingas avbryta. Kanske går det bättre i morgon förmiddag.

Rambo tar det lugnt medans vi packar ihop för färd till Borkan

Efter en stunds vandring smakar det bra med fika

... men först skall vi slå läger ...

Tittar vi nedåt ser det bra ut men tittar ...

Tyvärr går molnen ännu lägre på onsdagsmorgonen

Tillbaka i Borkan ger vi oss ut och plockar hjortron, men vi hittar inte så mycket.

Torsdag är det dags för en annan klassiker, nämligen Daunevalle och toppen Daunentjakke. Owe och jag har ju vandrat där några gånger men för Elin är det första gången. Tror inte vi har sett renar tidigare just här men den här gången ser vi en liten hjord.

Owe pekar ut riktningen mot toppen

Fredag den 14 augusti åker vi hem efter händelserika dagar.

Det tar ju några timmar att gå fram och tillbaka till toppen så lite mat är av nöden. Och svettig har jag tydligen redan blivit eftersom min skjorta hänger på tork.

Toppen, Owe, Rambo och Elin

Även jag vill vara med på bild

Borkan i början av september 2000

Den här gången är Rode, Emil, Anna och jag som åker till Borkan den 3 september. Måndag den 4 september inleder vi traditionsenligt med en liten vandring upp på Valerevardo.

Rode, Emil och Anna

Tisdag är det dags för Daunevalle och toppen Daunentjakke. Emil och jag har gått före och förbereder fika.

Även jag får ibland vara med på bild

Äntligen skulle man kunna säga. Snabbt och enkelt tar sig Emil upp på toppen. Tre år äldre än sist gör tydligen skillnad.

På onsdagen tar vi en tur till Norge, även det har nästan blivit en tradition. Som vanligt stannar vi vid det vackra vattenfallet straxt innan gränsen. Emil kan inte avhålla sig från att gå lite närmare fallet.

Lite fika vid Unkervatnet, sjön där vattenfallet rinner ut

Efter fikat vill Emil ta sig över ...

Anna och Rode tycker det är bättre att plocka hjortron

... till andra sidan. Men vart tog jackan vägen?

Torsdagen den 7 september, min födelsedag, "lovas" ihållande regn hela dagen. Anna och Rode känner för en stugdag men Emil och jag beslutar oss för en regnvandring. Rode skjutsar oss till Borkasjö där vi startar vår vandring, som blir en knapp mil lång.

Emil vid start

Dags att vända "hemmåt", mot Borkan

Från Borkasjö över ett par broar, sedan tillbaka över Daunevalle

Den ena stugan har ett utskjutande tak under vilket vi tar en fika

Plötsligt står dom där i regnet och dimman.

Så är det bara en några hundra meter kvar så är vi åter vid stugan.

Vi får tacka för den här gången för dagen efter, fredag, åker vi hem till Tyresö.

Borkan i slutat av augusti 2001

Den 25 augusti 2001 åker Anna, Pelle, Rode och jag till Borkan för några dagars fjällvistelse. Emil får inte följa med, vi tycker inte att han skall ta ledigt från skolan nu när han börjat i gymnasiet.

Tyresö lördag morgon

Mat halvvägs, underbart väder

Som vanligt mjukstartar vi på söndagen med att gå upp på Valerevardo. Stigen känns väldigt välbekant.

Pelle provar fjällvattnet

Färska hjortron

Och så lite fika på vägen ned

Pelle har aldrig tältat på fjället och vi beslutar oss för att "gå rakt ut på fjället" och tälta en natt. Vi startar vi Borkasjö, samma ställe som Emil och jag startade vår "regnpromenad" från året innan. Rode och Anna går med en bit på vägen.

Mat vid samevistet

... och Rode och Anna vänder tillbaka till stugan.

Efter rasten går Pelle och jag vidare mot kalfjället ...

Efter en stunds vandring, när vi närmar oss kalfjället, kan vi se Daunentjakke från ett nytt håll.

Jag vid foten av Bäverfjället, syns inte men ligger till höger om bilden.

Vi slår läger vid Långtjärnen, nedanför Bäverfjället. I bakgrunden syns Aunere-fjället. Hinner lagom äta kvällsmat innan det börjar regna. In i tältet vid 20-tiden. I början regnar det lite smått, men det ökar. Pelle sover en del och kanske slumrar jag till något, men mest är jag vaken för nu regnar det rejält.

Vid fyrtiden på sennatten inser vi att det bara blir värre och värre och att vi naturligtvis inte kommer kunna packa ihop tältet tort, så vi bestämmer oss för att klä på oss, packa ihop tält och prylar och gå iväg utan frukost.

Vid halvfem-femtiden kommer vi iväg och nu förstår vi hur mycket det regnat. Alla stigar är nu som små bäckar och alla små bäckar har blivit betydligt större. När vi efter en timme eller så kommer fram till en fors där vi dagen innan med lätthet gick över på några stenar visar det sig nu vara omöjligt att ta sig över där eftersom vattnet forsar högt över stenarna i en våldsam kraft.

Pelle i kåtan

Vi går längs forsen upp mot fjällets topp i förhoppningen att hitta ett ställe där vi kan ta oss över det strida vattnet. Efter en 20 minuter hittar vi ett ställe där forsen är bara en dryg meter bred, men naturligtvis mycket strid. Pelle tycker vi skall hoppa över men jag är mycket tveksam. Men efter att letat längre upp ytterligare en stund "tvingas" vi konstatera att det första stället nog är det bästa som står till buds om vi inte skall gå väldigt långt upp mot fjälltoppen.

Vi vänder åter till första stället. Först hoppar jag över. Sedan slänger Pelle över våra ryggsäckar och hoppar sedan själv.

Det gick ju bra, men vad hade hänt om någon missat och halkat ner i den strida forsen?

Efter ytterligare någon timme är vi åter vid lappvistet och eftersom kåtan är olåst kan vi nu laga och äta frukost under tak.

Redan klockan tio är vi "hemma", innan Rode och Anna vaknat. När vi senare på dagen är och handlar i Kittelfjäll hör vi att det regnat 77 mm under natten. Inte undra på att det var mycket vatten på fjället.

Eftersom vi dagen efter, onsdagen den 29 augusti, inte känner för någon mer blöt fjällvandring åker vi till Fatmomakke. En liten biltur på c:a 2 x 14 mil.

Även i trappstegsforsarna, straxt innan Saxnäs, syns det att det regnat rejält.

Bra att kunna sitta under tak och äta

På vägen hem från Fatmomakke stannar vi till i Saxnäs och äter middag

Pelle och Anna i Fatmomakke

Kappelkåtan är byggd till minne av Lapplisa, dvs Anna-Lisa Öst

Sista kvällen i Kicki och Dans stuga

När vi torsdag morgon den 30 augusti lämnar Borkan för färd mot Tyresö är toppen på Daunentjakke täckt av moln.

Tillbaka till föregående sida